Jag har alltid sagt att fredagen den 13 är min tur dag, medan lördagen den 14 är raka motsatsen till tur.

Igår, fredagen den 13, flöt allt på bra. Det jag har fasat för hände inte och livet på jobbet rullade på som vanligt utan obehagliga moment. Men så kom lördagen den 14 och hela min värld föll samman.

Jag har bara mina föräldrar och de betyder allt för mig då jag verken har syskon eller orken till att träffa vänner. Min mamma har varit sjuk så länge jag kan minnas men alltid varit relativt pigg ändå, fram tills idag. Hon saknar redan immunförsvar och det har hon gjort de senaste 10 åren, därför är hon extra känslig emot allt. Hon har sprungit fram och tillbaka till sjukan den senaste månaden med en UVI som inte vill ge med sig och idioterna på sjukan här i stan har inte direkt tagit tag i problemet. Så nu har gifter spridit sig ut i kroppen och min mamma lider nu av en blodförgiftning, något som är dödligt för oss vanliga Svenssons och har man då inget immunförsvar så ser det ännu mörkare ut.
Så nu kanske det är dags, dagen jag länge har fastat för. Dagen då hon ska dö på grund av sjukans dåliga behandlingar. Hur förbereder man sig för en sådan sak? Jag har försökt förbereda mig under hela mitt liv eftersom jag vet att dagen kommer komma tidigare för henne än för någon frisk människa, men det har aldrig varit så här dåligt och nära.
Självklart har jag inte gett upp hoppet, men jag försöker ändå ställa in mig på att det kanske är slut nu. Bara för att vara beredd. Det är bara det att det inte går vidare bra att se ljuset. För de andra gångerna då jag har mött dessa situationerna så har personen eller djuret dött och därför är det svårt att se ljuset denna gången samtidigt som jag inte riktigt vill förstå vad som kan hända.
Jag kan inte heller hälsa på henne på sjukan då jag har en förkylning som bara kan göra det ännu värre för henne och hennes dåliga immun. Så istället ska jag gå till jobbet och lossas att allt är precis som vanligt, för då kanske allt blir bra och hon kommer hem igen.